Jöggas jubileumskrönika: bandy dygnet runt

Hur kan någon vuxen person komma på tanken att spela bandy dygnet runt. Björn Swartswe han kunde han. Björn satt på tåget mot Ljusdal och fick plötsligt idén att om orienterarna kan ha nattsträckor på sin 10-mila orientering som kan det väl gå att spela bandy dygnet runt. Sagt och gjort. Volvo sponsrade med en bil, den remdrivna DAFen och det vara bara att köra. Första året var vi en liten stark journaliststab på plats. Problemet var login för spelare, domare och vi sportjournalister. Det gick bra, men Björn såg bekymret.

Men det var SJ som löste problemet. Jag hade varit på Årets man – galan i Stockholm och hamnade i samma kupé som Björn på väg hem. -Hur skulle det vara att bo i husvagnar som står uppställde vid bandyplan, undrade Björn och log.

-Lysande, sa jag och när jag kom upp till höstens evenemang hade jag en husvagn med skylten Sandvikens Tidning på dörren. Dessutom kom Björn på lördagsmorgonen och serverade pinfärska ostfrallor.

Vi föll pladask. Björn visste hur en slipsten skulle dras. Från början var bandyfolket lite avvaktande till DAF-cupen. Men det blev succé direkt. Runt arenan stod försäljningstälten lika tätt som på Kiviks marknad. Hur många som såg på bandymatcherna var det ingen som visste, men vändkorsen gick varma och det var antalet besök som räknades – inte antalet betalande åskådare. Första året strövade jag runt och tittade på alla försäljningstältet. Plötsligt blev jag erbjuden att köpa en termos med kaffe för fem kronor.

– Nej, inget kaffe på kvällen för då kan jag inte sova, svarade jag med ett leende på läpparna.

Försäljaren log tillbaka och sa:

– Vi har specialkaffe för prominenta personer, sa försäljaren. Vi har färdigblandad kask, kaffe och brännvin om någon inte vet vad kask är.

Jag avböjde ändå erbjudandet. DAF- och den efterföljande DEX-cupen blev succé. Ljusdal fick sin stora hemvändardag och bygden levde upp som aldrig förr. Dessutom kunde spelarna och publiken träffas och trivas tillsammans. Jodå, jag har haft sovande bandyspelare från SAIK i ST:s husvagn. Vem det var har jag glömt…

Men lagen började knorra. Det kostade för mycket, isen var för dålig eftersom spolningen inte hanns med i det pressade schemat. Efter några dåliga höstar där turneringen fick flyttas till närliggande inomhushallar fick så SAIK chansen och här fanns det andra resurser. Lagen fick egna omklädningsrum. Bra förhållanden och nu var den stora ändringen klar. De lag som nu ställer upp satsar 100 procent.

Det har gått från jippoturnering till fullaste allvar.

Men ingen kan ta ifrån Ljusdal och framför allt Björn Swartswe den genialiska turneringen World cup eller som vi pensionärer säger DAF-cupen.

Jörgen Larsson